En rätt kraftigt drogpåverkad man försöker klockan 10 på morgonen en tisdag ta sig in på en affär och köpa öl. Han har minst sagt stora svårigheter. Bäst blir det då han ramlar och omöjligt kan ta sig upp.
Idag råkade jag ut för något som inte alls är ovanligt för mig … slut på kontot!
Det är inte så att jag är en fattig lapp, pengarna finns, nånstans. Bara det att de inte finns just där just då. Jag ser nämligen till att aldrig ha mer än absolut nödvändigt på mitt visa-kort, så spontanköp brukar aldrig riktigt funka. Ibland leder detta till problem.
Vanligast förekommande är scenariot att jag vet att jag saknar pengar på kontot men hittar något jag bara måste ha. Eller att jag är 90% säker på att kortet är tomt. Då har jag i alla lägen ringt en vän, oftast Micke, och bett om en snabb överföring. Som tur var har det alltid funkat och personen har varit hemma, och knappt en minut senare har jag kunnat betala.
Men idag så var jag säker på att jag hade runt 600 på kontot. Så jag åkte glatt till Willys och handlade lite för jag var lite less på bara en jäkla massa knäckebröd till frukost. När jag samlat ihop varor för 355,52 så skrider jag glatt till kassan. Nudelpaketen skvimpar hit och dit. Upp på bandet åker allt. Kvinnan i kassan slår in allt och precis då jag ska betala kommer jag på att plastkassar kan vara bra att ha (att liksom lägga allt i). Jag lyxar till det med två.
Jag sätter in kortet med chipet.
Medges ej.
Provar igen.
Medges ej.
Hon ber mig dra åt helvetet med magnetremsan.
Medges ej.
Här ringer jag då Micke som är den enda med Swedbank (som jag, så att pengarna kommer över direkt) jag kan komma på som är hemma. Men icke! Han sitter på jobbet. Happ … nudå?! Så jag plingar hans tjej, och som tur var kom hon precis innanför dörren hemma. Men hon har inte mitt kontonummer. Men hon kunde Mickes bankdosekod, pust. Men inte hans fyra sista siffror. Så vi lägger på och jag sitter och väntar medan de två styr upp mellan sig per telefon.
Ungefär fem dryga minuter senare finns en liten nätt summa på mitt konto lagom för att betala maten. Eftersom jag hatar att låna pengar så har han självklart redan fått tillbaks dem. Och ett av de inköpta nudelpaketen befinner sig i min mage ^^
Slutsats: se till att skaffa vänner med samma bank som du. Det ska bli det första jag frågar folk numer.
Min son ska nog bli Mega man ändå. Menar, med en far som är ninja, perfekt team för att rädda världen från ondska (och Dr. Wily)!
Share and Enjoy:
En allmänt galen kille som tror han är 23 år. Här bloggar han sen mars 2005 om sina tokigheter och allmänna funderingar. Om ni gräver för djupt i denna blogg så hittar ni mest en massa tekniskt tråk.