Blogbby

Gick igenom en oerhörd mängd gamla utkast/drafts jag haft i bloggen. Hittade då denna fina dikt som jag skrev när farfar gick bort den 18:e augusti 2005. Såhär skrev jag då:

Här tänkte jag bara skriva något så ovanligt som en dikt. Känner att jag behöver skriva något efter dagens tunga händelse. Och en dikt borde passa fint. Lite ord som dök upp i huvudet fick vävas samman till detta:

Trädet står stort och kalt i hösten
Redo för den nalkande natten
Ljumma vindar rör dess spröda grenar
Små röda löv darrar osäkert kvar

Solen går ner bortanför bergen
Skuggan sprider sig över dalen
En vindpust sveper över grenarna
som insiktsfullt släpper de sista löven

Ler och vänder sig om
Tar friska steg in i ljuset
Där återfinns kärleken
och vännerna som förlorats

Kvar finns en ocean av sorg
Bottenlös och evig, kall och tung
Nattens tunga täcke återstår att passera
innan dagen åter gryr och släcker mörkret
Men minnet, det lever för alltid