Jag verkligen avskyr stora delar av media. De rapporterar inget annat än skräp. Längst fram står Aftonbladet och Expressen, de är som stora skvallerblaskor som inte skriver en enda vettig rad. Varje sekund spenderad på dem är inte bara en för evigt förlorad sekund, utan en sekund felinvesterad. Att köpa denna skit är att stöda deras “journalistik”. Om de inte skriver om vad någon kändis gjort så är det masshysteri om att hela jorden kommer gå under av någon ny influensa. De skrämmer slag på många människor som inte förstått att de bara skriver skit.
Men, nog om mitt hat mot de skitblaskorna, solskenshistorier älskar jag och det var det jag skulle skriva om. Och det snubblade jag precis nyss över på SVD (som jag tycker skriver rätt bra nyheter även om man aldrig kan nå perfektion när det ändå är vanliga människor som skriver dem).
Allting som sker i mitt liv nu cirkulerar mest kring min kommande resa, mitt äventyr. Så jag skriver bara i En Brun Kiwi numera. Kan inte komma på nåt att skriva här som inte står där.
För er som inte hängt med så spana in den bruna kiwin istället. Kort: jag flyttar till Nya Zeeland ett tag.
Gick igenom en oerhörd mängd gamla utkast/drafts jag haft i bloggen. Hittade då denna fina dikt som jag skrev när farfar gick bort den 18:e augusti 2005. Såhär skrev jag då:
Här tänkte jag bara skriva något så ovanligt som en dikt. Känner att jag behöver skriva något efter dagens tunga händelse. Och en dikt borde passa fint. Lite ord som dök upp i huvudet fick vävas samman till detta:
Trädet står stort och kalt i hösten
Redo för den nalkande natten
Ljumma vindar rör dess spröda grenar
Små röda löv darrar osäkert kvar
Solen går ner bortanför bergen
Skuggan sprider sig över dalen
En vindpust sveper över grenarna
som insiktsfullt släpper de sista löven
Ler och vänder sig om
Tar friska steg in i ljuset
Där återfinns kärleken
och vännerna som förlorats
Kvar finns en ocean av sorg
Bottenlös och evig, kall och tung
Nattens tunga täcke återstår att passera
innan dagen åter gryr och släcker mörkret
Men minnet, det lever för alltid
Tänkte att det är rätt dumt att jag sitter på 14 års erfarenhet av att bygga webbsidor utan att dela med mig. För att tappa in till min oändliga källa av erfarenhet och kunskap inom området så dyk in på min nya blogg Webbutvecklaren. Så ingen risk för nördinlägg i denna blogg =)
En Brun Kiwi OMG! Det är min reseblogg som jag satte upp för drygt en månad sedan och har skrivit i rätt frekvent sen dess. Allt är inte helt klart med design, kategorier, och sånt, så vill inte “lansera” den än. Men kika in ni och följ gärna det jag skriver och kommentera hemskt gärna!
En Brun Kiwi – Planeringen inför Hong Kong, Nya Zeeland och Japan
En rätt kraftigt drogpåverkad man försöker klockan 10 på morgonen en tisdag ta sig in på en affär och köpa öl. Han har minst sagt stora svårigheter. Bäst blir det då han ramlar och omöjligt kan ta sig upp.
…. att Bobby håller sig mätt i 5 timmar om han äter sig riktigt jävla “fyfan-nu-spricker-jag-snart-eller-hamnar-i-koma”-mätt. Annars tar det bara 3 timmar innan mat åter är det dominerande i tankarna. Sjukt hög ämnesomsättning is the shit!
En allmänt galen kille som tror han är 23 år. Här bloggar han sen mars 2005 om sina tokigheter och allmänna funderingar. Om ni gräver för djupt i denna blogg så hittar ni mest en massa tekniskt tråk.
